Inget ont som inte har något gott med sig

Två av våra vänner voltade med en bil för en dryg månad sedan. Det var första halkan, så lurigt. Händelsen hamnade i Expressen för att varna andra och flagga för att det börjar bli halt. De fick åka till sjukhuset för att kolla upp det hela, men det var ingen fara.

Däremot har min kompis fått så svårt med att åka bil efter händelsen, så svårt att hon faktiskt varit sjukskriven en tid. Hon har blivit lite skygg och vill helst inte gå så långt hemifrån heller. Jag jobbar ju väldigt sporadiska tider, så helt plötsligt fick vi tid att umgås mer med varandra. I hennes källare stod en gammal drejskiva och pyssliga som vi är båda två, bestämde vi oss för att lära oss att dreja nu när vi hade fått så mycket kvalitetstid tillsammans. Vi googlade såklart en hel del för att lära oss och länken nedan är till en instruktionsvideo om hur man drejar en skål, från keramikern Karin Lööf i Karlstad.

Här är instruktionsvideon:

Vi har misslyckats med drejningen tusen gånger, skrattat, kladdat och blivit förbannande när det inte går att centrera klumpen lera på drejskivan. Men tro det eller ej, vi har lyckats göra några alster som vi är riktigt stolta över. De har torkat hemma och sedan har vi glaserat grejorna och kört dem i Karins ugn i Karlstad. Ordspråket ”inget ont som inte har något gott med sig”, passar perfekt i den här historien.

Julpyssel i byn
Jag älskar vintern med snö, kyla, hundspann, jul och tända ljus. Jag älskar att bo på en gård i Torsby när det är jul, bättre kan man inte bo. Här är nästan julstämning året runt. Gården ligger vid en landsväg, cirka 7 km från Torsby. Här kommer nästan aldrig någon biltrafik och grannarna bor på lagom avstånd från varandra – tillräckligt nära för att kunna hjälpa varandra men tillräckligt långt ifrån för att man ska kunna ha ett privatliv. När det närmar sig jul brukar vi i byn gå ihop och julpyssla i hembygdsgården. Tredje advent har vi försäljning och knytkalas, det är sån underbar gemenskap här. Jag har aldrig känt att de har behandlat mig annorlunda för att jag är norsk. Torsby ligger ju alldeles vid Norska gränsen så de ser nog inte så främmande på oss norrbaggar. Men ibland har det varit lite språkproblem. Jag kommer ihåg när mina grannar sa att de skulle vara hemma och ”pula i trädgården” första sommaren jag bodde här. Jag såg väldigt konstiga bilder för min inre syn och blev nästan lite chockad över att de var så frispråkiga. I Norge betyder nämligen pula att ha sex… Min man berättade det för dem och jag fick en kul historia att berätta vidare här på bloggen.

Om vi går tillbaka till vårt julpyssel i hembygdsgården, så kommer Stina och jag ta dit drejskivan i år. Om man har rätt lera så kan keramiken klara sig utan bränning i ugn. Det kunde vara kul för andra att prova. Vid första tillfället vi ses brukar vi göra kransar till oss själva, att hänga på dörren. Vi gör nya varje år, det ska vara färskt ene- eller granris tycker vi. Vi brukar göra en lista på allt som ska inhandlas och sedan delar vi upp allt mellan oss. Det ska vara hela kanelstänger, band i olika färger, kottar, silverspray, små figurer och torkade apelsinskivor. Det blir så fint, men det bästa är när vi sitter där och pysslar, har julmusik på, tänder ljus och dricker kanelte. Det är då jag trivs som bäst i byn.

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *